Mamma

Mamma

måndag 26 april 2010

Vår framtid?

Vad händer den dag man själv inte kan styra över sitt liv? I morse stod det i tidningen att ngn amerikan sagt ”Be nice to your kids – they will choose your nursing home”. Så sant. Jag funderar på hur jag skulle vilja ha det. Kanhända ger jag blanka tusan i det när jag sitter där, slagrörd, paralyserad efter en olycka, gammal o dement eller vilket skälet än kan vara. Men jag skulle vilja ha det så här:

Jag skulle vilja vistas i en vacker miljö, både inne och ute. Jag skulle vilja kunna var ute i natur, uppleva träd, buskar, blommor, kanske en sjö eller en utsikt. Jag skulle vilja vistas i vackra rum med genomtänkt möblemang och färgsättning med vackra föremål och intressanta bilder.

(Mammas hem är ett gammalt sjukhem så det är fortfarande sjukhusliknande med blanka golv och långa korridorer, möblemanget är från tidigt 80-tal, slitet och fult, ja, de var fula redan när de var nya, resten är överblivna möbler de anhöriga inte orkat forsla därifrån. Det finns plastblommor o några mer el mindre levande växter, fula bilder på väggarna, fula gardiner. Som helhet är miljön utomordentligt torftig. Det finns en balkong där personalen sitter och röker.)

Jag skulle vilja ha tillgång till konstprogram på teve/ dator (om jag nu inte kan ta till mig program med mening), vacker musik som jag tycker om.

(På mammas vårdhem spelar man ibland nån CD med dragspel och svensktoppsmusik för sånt tycker gamla människor om).

Jag skulle vilja ha vällagad och välsmakande mat med vin.

(På mammas vårdhem är det Sodexho som står för maten, den smakar inte mycket, vin serverades någon gång tidigare, men är helt och hållet upp till personalen om de vill servera det. Det senaste vi köpte till mamma, fick stå och surna i skåpet. Ingen kunde svara på varför.)

Jag vill bli behandlad som en människa av personalen, som ett subjekt, även om de inte får svar av mig.

(På mammas vårdhem talar man till de gamla som om de vore hundar eller något slags varelser, om man överhuvudtaget säger något. En del talar i mobiltelefon när de vårdar/ matar de boende.)

Jag skulle vilja ha tillgång till den medicinska vård och den rehabilitering som alla människor ska ha rätt till.

(Mamma fick inte ens ett läkarbesök när hon fick sin stroke, läkaren tyckte det var onödigt och ville uppenbarligen låta naturen ha sin gång.)

Är detta för mycket begärt:
- att få medicinsk vård och rehabilitering på lika villkor?
- att bli behandlad som en människa?
- att äta och dricka gott?
- att ha tillgång till estetiska upplevelser i form av konst, musik, natur?
- att få vistas ute?

Vad kostar det? De som fattar beslut om äldrevård på kommunal nivå, vad tror de väntar dem? Har de redan bokat plats på något privat boende? Eller hur tror de att det ser ut i den "vård" kommunerna erbjuder? Det är förvaring, slutförvaring av förbrukat material. Ingenting annat. Låt oss erkänna det och inte låtsas att verkligheten ser annorlunda ut. Därefter kan vi föra en diskussion om lämplig nivå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar