Mamma

Mamma

måndag 26 april 2010

Torsdag 22 april

Mamma skrivs ut på tisdagen och på torsdagen har vi vårdplanering och ”rehabplanering” fast det inte får heta rehab. Här sitter nu jag och min bror, arbetsterapeut, sjukgymnast, äldreboendets verksamhetschef R, kontaktperson B, syster M, MAS J och läkaren N. Jag och min bror är nu intresserade av att få veta vad hemmet tänker göra för att hjälpa mamma tillbaka till så mycket funktion hon kan få, vilka rättigheter hon har osv. Men, hela tillställningen börjar med att läkaren oombedd tar till orda och håller en liten föreläsning. Vi lyssnar, stumma av förvåning och med en viss skräckblandad förtjusning. Hela situationen är helt osannolik och tillvaron gungar lite grann.

Läkaren N som aldrig träffat mamma förrän idag, förklarar helt ogenerat att ”det är förödande att skicka gamla människor till sjukhus”. Dom kan vakna på natten och bli oroliga. Vidare säger hon. ”Jag har ingen medicin.” Vi tolkar det som att hon menar att det inte finns behandling och undrar i vårt stilla sinne vad hon tror att de höll på med på Danderyd. Vidare börjar hon berätta för oss vad demens är för ett slags sjukdom och trumpetar frankt: ”Jag tycker inte det här är någon stroke”. Vad står det i pappren från Danderyd? Kan hon läsa? Hon vill i stället ha det till att det som drabbat mamma är en del av demensen för enligt henne har mamma vaskulär demens och då får man sånt här hela tiden och mamma har också haft det här flera gånger, får vi höra. Här hejdar jag läkaren N och frågar om jag hört rätt, att mamma haft det här flera gånger. Då rycker syster M in och frågar mig och min bror om vi inte blivit informerade om det. Häpen tystnad. Jag förstår då att syster M syftar på en episod i november då mamma vägrat vakna, men det finns inget i hennes journal som tyder på att någon kunnat tolka detta som en stroke (en stroke som leder till medvetslöshet, vaknar man inte från om man är 95 år, det krävs ingen som helst medicinsk utbildning för att räkna ut). Men syster M har svaret. Tilläggas bör att hon själv inte var närvarande vid novemberepisoden. Läkaren tar ordet igen och hävdar återigen att mamma har vaskulär demens för det står i pappren, hon har läst på, säger hon. Det finns ingen sådan notering i mammas journal. Hon är diagnosticerad 2003 med ospecifik demens och vaskulär demens är något ganska annorlunda, definitivt en specifik form av demens som ger plötsliga förändringar eftersom demensen orsakas av och orsakar proppbildning i hjärnan.
Vad ska vi tro? Att läkaren diktar ihop det här för att hon insett att hon begått ett misstag? Hon verkar väldigt självsäker.

Vi är dock inte där för att höra hennes ursäkt eller förklaring, vi är där för att se hur vägen framåt kan se ut. Vi noterar dock vad hon sagt och vi har ju dessutom vittnen, inte minst MAS som har i uppdrag att fundera över om hon ska göra en Lex Maria eller om det är läkarföretaget ensamt som ska stå för den. Hon måste i alla händelser göra en internutredning först för att kunna fatta ett underbyggt beslut. Läkaren N tystnar mer och mer när det börjar gå upp för henne att den här dementa 95-åriga tanten uppenbarligen var en högst vital och pigg dam som nu fått se sin mesta livskvalitet försvinna upp i rök, dvs att kunna gå och komma som man vill, att sköta sina personliga angelägenheter, kort sagt att inte vara hänvisad till andras hjälp och välvilja, i synnerhet när man inte har förutsättningar att förstå…

Vad ska man tro?
Jag tror att läkaren N drog förhastade slutsatser, kanske på grundval av felaktiga eller i varje fall otillräckliga uppgifter. Hon tog inte själv reda på fakta i målet utan antog att det rörde sig om en 95-årig demens kvinna som haft detta förut och antog att det vore bättre att låta naturen ha sin gång. Min undran är hur vanlig denna inställning är. Om en gammal människa får lunginflammation eller urinvägsdito, resonerar man likadant då? Behandling kan ju leda till obehag så man ska kanske låta naturen ha sin gång även i det fallet?

Nu väntar vi på MAS:ens beslut om att gå vidare eller att inte göra det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar