Lex Maria får vänta

MAS:en J ringde just för att berätta att något möte med verksamhetschefen J vid läkarföretaget för att avgöra om och vem som ska göra en Lex Maria-anmälan, inte kommer att bli av förrän 21 maj. Så vi får ge oss till tåls. Den slutliga rapporten från Danderyd, det som kallas epikris, har jag fått lära mig, har tydligen inte inkommit ännu, så alla handlingar i målet finns inte tillgängliga.

Mamma får nu besök två gånger per dag av en sjukgymnast som tränar med henne och instruerar personalen. En arbetsterapeut är också där på regelbunden basis. Det är detta som inte kallas rehabilitering utan aktivitetsstödjande åtgärder. Det behöver m.a.o. inte vara ett nyord utan innehåll. De är båda väldigt rara och verkar duktiga.

Sjuksköterskan M vet inte till sig av välvilja, hon springer efter mig och undrar om det är något jag undrar över. Och det är det ju.

Mamma har återfått det mesta av rörelsefunktionerna i överkroppen men kan inte röra vänster ben, inte stå. Hon har dessutom fått ont i knäna (det högra, som hon kan känna), antagligen pga artros som förvärrats av det myckna stillasittandet. Hon har skickats på röntgen. Frågan är om hon någonsin kommer att kunna gå igen, det som verkligen gav henne livskvalitet. Hon är klart sammanhängande och det går att tala med henne, men ibland kommer det ut fel ord. Hon verkar lite förvånad då. Igår sa hon korkskruv i stället för kaffekopp.

Igår när jag lämnade henne, ropade hon efter mig:
- Du kommer väl tillbaka?!

Det har aldrig hänt förut, inte på de sex år hon vistats där. Jag sover dåligt, hoppas hon får sin sömn. Vem vet var dementa egentligen dväljs?