Mamma matas

Alltsomoftast kommer jag till mamma i samband med middagen. Det tar lång tid för henne att äta, hon är alltid sist kvar i den trista matsalen. Hon ska äta själv för sådana vardagssysslor som att äta, klä sig, tvätta sig utgör merparten av den rehablilitering hon får, det som inte får kallas rehabilitering när man bor i särskilt boende, utan Aktivitetsstödjande Åtgärder.

Alltsomoftast sitter någon i personalen och matar mamma. Hon som alltså både kan och bör äta själv. Personalen ska veta detta. Det ska stå i mammas s k vårdplan, det dokument som ska skrivas under av anhörig. Det dokument som vårdföretaget menar är garanten för kvaliten i omsorgen, det individuella omhändertagandet.

Men mamma matas likförbannat. Jag tänker inte skriva på det här dokumentet. Inte förrän företaget kan visa att det finns system för att följa upp att det som står där verkligen är verkligt och inte bara tomma fraser. Dem kan jag läsa i företagets broschyr i fyrfärgstryck.