Det händer inte så mycket med mamma. Hennes vänsterben vill inte lyda. Mamma verkar resignerad, ledsen och uppgiven. Depression är ju vanligt vid stroke. Jag tycker också att hon är mindre sammanhängande än tidigare. Men ibland glimtar det till: en i personalen säger till en kvinna i nattlinne att gå och sätta sig framför teven varpå kvinnan lydigt lommar iväg till den ledig stol. Mamma utbrister tyst: - Här finns det dom som lyder order.
Minns när hon på min fråga om personalen var snäll, svarade att det var de nog, men sen kom, ganska harmset: - De behandlar mig som om jag inte var riktigt klok!"
Jag tyckte det var lite skrämmande.
Personalen är fåtalig efter kl 17. Igår hittade jag mamma ensam vid matbordet, med mat i ansiktet, i knät, på kläderna, utan ens en servett. Jag fick hämta dasspapper på en toalett.
söndag 16 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar