Mamma

Mamma

måndag 21 februari 2011

Mammor ska inte dö

Mamma är för evigt. Mammor ska inte dö. Men det gör de ju ändå. Min mamma dog igår, söndagen den 20 februari en kvart över fyra, på pappas begravningsdag för 7 år sedan. Jag höll henne med båda händerna när hon dog. Det gick ganska fort men jag tror hon hade det jobbigt mot slutet. Sista kontakten hade jag med henne på fredag kväll, efter det tror jag inte att hon någonsin öppnade ögonen eller svarade på tilltal.

Jag satt kvar och klappade henne i en timme innan jag öppnade fönstret och släppte ut henne.

Det känns väldigt konstigt. Jag visste att hon skulle dö, har vetat det en tid men hoppades i alla fall i det längsta att hon skulle repa sig. Men man kan inte förbereda sig på döden. Döden är väl det mest obegripliga i våra liv, det stora mysteriet, detta att något som fanns nyss, inte finns längre. Vi är inte riktigt funtade för att ta in det. Våra begrepp, våra sinnen, våra fattningsförmågor rör det som finns. Det som inte finns, är en abstraktion, ett svart hål vi bara kan närma oss indirekt.

Det känns ödsligt och ensamt, en iskall vind drar genom mitt sinne och jag känner mig liten, övergiven och rädd.

Nu vidtar praktiska bestyr, det är ganska skönt. Det finns mening och tröst i själva ordnandet.

1 kommentar:

  1. Hej
    Läser om din Mor. Beklagar sorgen i ditt hjärta.
    Jag tror att din Mor fått lugn & ro nu.

    Jag är mitt uppe i processen med min Mor, växelboende, korttidplats och en väntande tvångsförflyttning till ett boende hon absolut inte vill till. Sorligt ! Jag kämpar & sliter med Kommunden & politiker och orkar knappt stå upp längre.

    Det ofattbart illa hur äldre personer behandlas.

    SvaraRadera